The belly and I...

Var ligger landet där man böjer bananerna? Är det samma land där dom bor indianerna? Eller där Tarzan svingar i lianerna? Var ligger landet där man böjer bananerna?

Mojje, vilket geni han är! Hans låt "Var ligger landet där man böjer bananerna" är lätt en utav de skönaste barnlåtarna alltså. Sanna mina ord! Lyssna själva här! Grym är ordet!

Annars då? Jorå, här har livet och vardagen jäktat på ordentligt i veckan. De utlovade recensionerna av Björn Skifs förra lördagen känns inte riktigt lika aktuella längre. Kvällen var iallafall trevlig, det var fint att träffa släkten och visst bjöd den gamle räven på några godbitar men ja, det fanns nog de som uppskattade kvällen mer än vad jag och Davva gjorde....typ som kvinnan som satt snett framför oss en bit ner. Det skulle inte förvåna mig om hon vaknade med träningsvärk dagen därpå, för oj oj oj vad hon skakade loss... Hon har nog bett hennes man om "frikort" på Björn Skifs, if you know what I mean? David exempelvis, han vill ha frikort på Kirsten Dunst. Han fastnade för henne efter att ha blivit lurad till att se Bring it on med mig och syrran en gång i tiden. Undra om det var hejaklacks-outfiten som gjorde det. För han säger nämligen att han tycker att jag är snygg och min midja har ju liksom aldrig varit i närheten av Kirstens storlek. Framför allt inte nu när Liten börjat växa och min mage ser ut såhär:


Såhär såg min belly ut efter 30+2 (vilket betyder 30 fullgångna veckor och 2 dagar)
Och ni i Byttorps Damelit, förevigandet av magen tillsammans med "ullsaxen" är för er!

Nä, någon Kirsten är jag då inte, but who gives a damn!? Jag känner mig lycklig som sjutton ska ni veta. Om nio veckor typ, så kommer jag och David att bli föräldrar. Vilken grej! Jag är verkligen så förväntansfull!

Jag har iallafall förstått på allas reaktioner att det tydligen verkar finnas normbilder av hur stor en gravidmage ska vara efter ett visst antal veckor, för dagligen hör jag kommentarer som: "Va!! Är du i vecka 31 redan? Med den lilla magen? Det är inte klokt ju! Du är så liten!". Vad förväntas man svara på det liksom? Magen växer iallafall och Liten lever rövare där inne dagarna i ända. Det är det enda jag bryr mig om. Fast det är inte utan att jag ändå blir lite nojjig. Häromdagen exempelvis, efter att ha hört samma kommentar säkert 10 gånger på en dag, så var jag tvungen att kolla almanackan och se om jag verkligen räknat och säger rätt när jag berättar jag är i vecka 31 nu. Men det stämde och det är alltså nu bara nio veckor kvar tills det beräknade födelsedatumet. Helt tokigt faktiskt! Vad hände med tiden? På onsdag är det redan 1 december och jag tycker att det känns som att det var igår som jag och min kollega Annika satt och brainstorma kring vad vi kunde hitta på med barnen i november för att få denna trista månad att gå snabbare. Då var det oktober. Imorgon är det första advent. Galet!

En annan grej som går för snabbt, det är helgerna! Det börjar bli tungt på jobbet nu. Magen är inte lika samarbetsvillig nu för tiden. Jag har snarare märkt en tendens till ovilja från "tunnan" och hon uppskattar exempelvis absolut inte att behöva böja sig så mycket längre. Så det är skönt med helg. Då känner jag oftast mer ork och jag kan göra saker i mitt tempo. Men som sagt, helgerna går för fort och *poff* så är det måndag igen. Fast nu har jag bara 10 dagar kvar att jobba innan jag har valt att gå hem. Den 10 december gör jag min sista dag på jobbet. Skönt värre faktiskt!

Som jag berättat innan så fick jag inte beviljat min ansökan om havandeskapspenning. Jag mådde tydligen för bra enligt försäkringskassan. Några av er tyckte att jag skulle överklaga beslutet, men själv kände jag att jag inte orkade det. Vem vet hur lång tid det skulle ta för dem att behandla det ärendet och vem säger att en överklagan leder till att de ändrar sitt beslut. Nej, ett krav för att jag ska palla att jobba det är att veta under hur lång tid till som jag behöver göra det och därför beslutade jag tillsammans med David att vi på egen hand löser det så att jag kan vara ledig. Så med lite semester, en tömning av kompbanken och tjänstledighet i en månad så har vi iallafall ordnat det så att jag kan gå hem den 10 december och gött ska det bli!

Nu ska jag slänga av mig mina mammajeans och släppa ut tunnan i det fria lite. Därefter ska jag socialisera mig med soffan resten av kvällen. David, han får hänga med fåtöljen han. Han är nämligen inte hemma ännu, så om jag skyndar mig och slänger mig i soffan nu så förlorar han sin möjlighet till att kunna välja... Hihi...

//Emma