"Jag tror att jag har allt, allt som jag behöver..."

Vårt hotellrum på Hotell Riverton

Det blev aldrig något besök på Jul på Liseberg, men vem bryr sig egentligen om det när helgen i övrigt blev precis så fantastiskt underbar som vi båda önskade oss? Nu i efterhand, väl hemkomna, förstår både jag och David att det var just en sån här helg vi behövde. Bara vi två och vår Liten i magen. Och för en gångs skull. helgen till ära, så lyckades vi dessutom nästan undvika alla tankar på skola, jobb och handboll. Otroligt skönt!

Fredagkvällen spenderades i raklångt läge i sängen. Jag var otroligt trött och försökte sova medan David låg vaken och kikade på en film. Han hade ju fått sova på eftermiddagen och var väl helt enkelt inte trött, så jag lät han hållas. Eller ja, ett tag iallafall. Efter att ha försökt somna i närmre en timma så var jag helt enkelt tvungen att säga till honom att stänga av TV:n som var så stor dess ljus lyste upp hela rummet som om vi hade taklampan tänd. Inte alls irriterande. Nejdå. Men han är bra min sambo. Han förstod att det bara var att ge med sig utan diskussion och säga godnatt. Jag gillart.



Min och älsklingens tomma
såsskålar. Mums, I say!

 Och när vi då ändå är inne på saker som jag gillar så kan jag med stor glädje berätta att jag igår åt en utav de godaste pepparsåserna jag någonsin smakat på. Efter att ha provat en massa kläder hela förmiddagen nådde blodsockret till slut den farliga bottengränsen och jag och David gav oss ut på jakt efter något ställe att äta på. David fick syn på en restaurang som erbjöd shoppinglunch för 98 kronor och saken var klar. Femton minuter efter vi gjort vår beställning fick vi in vår mat. Fläskkarre, råstekt potatis och pepparsås. Och som dotter till Tommy Olsson så är pepparsås (...och ja, peppar överhuvudtaget) något jag tidigt har lärt mig att uppskatta. Som expert på området kan jag därför säga att såsen igår definitivt befann sig i en klass för sig själv. Oj oj, såå otroligt god den var. Dess smak fick mig att tappa all besinning, för helt plötsligt fann jag mig själv sitta där och äta upp de sista dropparna med gaffeln. David visste nog inte om han skulle förundras eller bli orolig över detta beteende, men efter en stund yttrande han sig och sa det som fick mina smaklökar att jubla: "Du kan få min sås med Emma..." Som sagt. Det är en bra man jag har.

Ja, efter en god hotellfrukost spenderades alltså lördagen som ni förstått ute på stan. Det var fint att bara strosa runt med David bredvid mig och göra det som föll oss in. Det händer inte så ofta, så jag njöt av varje minut. Och nu i efterhand kan jag säga att helgen var stärkande. Den hjälpte mig att hitta rätt fokus igen. Så länge jag har David vid min sida så vet jag att allt kommer bli väl. Genom att fokusera på oss och Liten så vet jag att jag kommer hitta den ork jag behöver för att ta mig över mållinjen. Tillsammans är ledordet.


Andra highlights från vår hotellweekend är...

...när jag fick David att ringa ner till receptionen och fråga hur man sätter på duschen. Efter att ha njutit av ett bad ville jag skölja av mig men hittade inte "knappen" som får vattnet att ledas till duschmunstycket. Han var inte allt för glad över den uppgiften, men snäll (läs styrd) som han är så gjorde han det såklart för sin älskling.

...när vi åt Mongolisk Barbeque på lördagkvällen och mötte en helt sinnesjukt lång kö till buffen och stekbordet. Väl ståendes i den så drog vi båda slutsatsen att denna kan vi definitivt inte ställa oss i två gånger så det är bäst att vi verkligen laddar tallrikarna med mat till bredden. Sagt och gjort, så blev det och det var inte utan att vi skämdes lite smått över vår girighet när vi gick tillbaks med våra överfulla tallrikar till vårt bord för att äta. Efter bara några minuter gjorde vi två konstateranden. 1) Vi kommer aldrig att orka äta upp det vi tagit åt oss. 2) Kön var plötsligt helt borta. Det vill säga att vi utan problem faktiskt hade kunnat gå två gånger istället för att roffa åt oss så mycket mat med en gång. Men men, gött var det!

...alla de stunder då vi bara låg sida vid sida på hotellrummet och kände och såg hur Liten bökade runt där inuti magen. Som vi längtar efter efter att få träffa vår älskade krabat nu.



Denna helt ljuvliga helg avslutades iallafall med att jag uppvaktade min David med lite pannkakor här hemma på Byttorp. Han tvingades nämligen att sätta sig och jobba med C-uppsatsen i några timmar när vi kom hem från Göteborg och jag tänkte att han därför behövde lite uppmuntran. Som sagt, tillsammans är ledordet!

Sofia Karlsson uttrycker det jag egentligen vill få sagt i hennes låt "Visa från Kåkbrinken".

Jag tror jag har allt
allt som jag behöver
för att älska dig så mycket
som jag bara någonsin kan.
Världen ligger framför mig
den är stor som din famn
Det sjunger i hjärtat
när jag ropar ditt namn
Det sjunger i hjärtat
när jag ropar ditt namn

(Lyssna på låten här!)

Ja, jag är verkligen lyckligt välsignad med ett underbart liv!

Tack Gud...