Solen går upp i horisonten, fåglarna kvittrar och det är några plusgrader… Där hade jag velat vara nu. För i Borås är det ingen sol, inga fåglar, grått och ja kanske någon plusgrad.
Det här inlägget har egentligen bara ett syfte. Att förhala transkiberingen. Fast det är nära nu! Inte mycket kvar, sen är det bara analysen kvar. På måndag ska jag hjula till skolan, med vetskapen att vi (förhoppningsvis) gjort vad som skulle göras!
Möjligt att det är lite blått på himlen, men det är nog bara en synvilla.
Vi har inte haft Eurosport 2 så länge, så igår tänkte jag och Emma ge det några minuter. Jag zappade på kanalen och där var det Speed Stacking! Oavsett om man är idrottsnörd eller inte, så är det inte helt säkert vad det innebär med Speed Stacking. Två lag á fyra personer körde någon form av stafett i att stapla platsmuggar! Fantastiskt! Jag satt helt fascinerad! Vad fasen är det här och vad gör det på en sportkanal? Det kan väl aldrig vara en sport det här? Måste vara en hobby…
Visste ni att man har sidbyte i Speed Stacking? Ha! Världsklass! Lagen står bredvid varandra och kollar ut mot publiken, efter rond 1 (i bäst av 3) så är det sidbyte. Underbart!
Publiken. Det kanske var att kräma på. De kollar ut mot närmast sörjande…
Jag har känt mig trött det senaste, trött och en inneboende stress och oro. Sitter och grubblar på vad det är jag egentligen behöver. Tror att jag kom på det igår, sent igår… Jag behöver en rejäl dos av Ingenting! Det hade varit riktigt skönt…
Innan man föds, jag tänker på Liten därinne, undra hur pass hjärnan är utvecklad egentligen? Är det så att man simmar runt och lever ett guldfisk-liv kanske? Borde ju vara så. Annars hade man väl tråkats ihjäl, händer väl inte så värst mycket direkt.
Jag funderar i övrigt på att göra en analys på huset inför ankomsten av Liten. Det vore ju rätt så bra om man har koll på vart i lägenheten det knarrar och sådär. Skulle ju kunna vara förödande annars! Tror det kan vara en välinvesterad fem minutare.
Något som är ganska lustigt, när Liten väl har ”kommit ut” så är han/hon ny i vår värld här ute, men trots det så är det ändå vi som är besökare i Litens liv. Vi har ju vetat om att barnet funnits men inte vice versa.
Så lustigt det kan bli om man börjar grubbla lite på livets gång…
Julfirandet är snart över. Alla faser är passerade. Igår började Emma dregla över lussekatter på TV. Jaha, snart kommer min första order. ”Daaaaaaviiiiid, kan du göra mig en tjänst?” På med skorna – till finbageriet – köp upp ett lager – ta hem – invänta morgondagens order. Så kommer det snart att se ut!
Elin, Emmas syster, är rätt vass på att baka lussekatter. Hon borde ju dra sitt strå kan man (jag) ju tycka. Eller?
Avslappning och förlossningsförberedande andning.
Igår bar det av. Upp till Emmas jobb – panikköra till föreläsningen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag tog till mig mycket av den. Satt mest och störde mig på den barnmorskan som pratade. Stod där och snaskade på ett tuggummi och la allt fokus på de tre paren som redan hade barn.
Faan.
Borde hon inte fokuserat på oss tre par som gör oss redo för första gången?
Det som gav något var att sitta och diskutera. Inte hennes tjöt. Kan ha varit för att jag inte hörde vad hon sa eftersom jag störde mig på snaskandet.
”Nu ska ni slappna av – tugg tugg tugg – handflatorna uppåt – tugg tugg tugg – andas in genom näsan och ut genom munnen – tugg tugg tugg – känner ni er avslappnade? – tugg tugg tugg…”
NEJ! Inte det minsta. Hur skulle man kunna göra det när man mellan varje liten instruktion hörde hennes tuggande.
Min störningskontroll var inte på topp.
Men hon var fortfarande helröten.
Desto närmre vi ankomst vi kommer, desto mer känner jag någon form av lättnad över att vår avkomma kommer i singular och inte plural. Man lär ju ha häcken full. En helt ny värld som skapas oavsett antalet nedkomster.
Vid den här tidpunkten beräknas barnet vara ca 30cm långt. 30 cm!? Det är ju som ett A4 papper… Nu börjar det hända grejer!
För den okunnige: Ett A4 är 297 mm.
Den viktiga kunskapen är ett resultat av tre års studier på Medieprogrammet.
Jag behöver med Ingenting skrev jag tidigare. Hur får man det? Är det någon som någon gång gått utan mål, syfte eller ett ärende?
Det vore skönt att testa.
Att gå för att få tiden att gå.
Bara rensa skallen och tänka på Ingenting.
Såg på lite stå upp komik igår, en kraftig kille var det som körde någonting. Spelar det någon roll? Ja. Det gör det. Han kläckte en underbar kommentar:
- Jag är tjock. Ni är helt dumma i huvudet.
- Jag kan banta – men vad faan ska ni göra?
I mitt fortsatta försök i att inte göra någonting så slängde jag på Roadwars. En engelsk variant av Cops fast med trafikpolisen. Road. Wars. Kanske någon klyftig listade ut? Hur som, jag imponerades. De stoppade en tjej som inte hade körkort, försäkring eller någonting. Hon haffades. Hennes straff?
Körförbud i ett år.
Vadå körförbud i ett år? Hon har ingen försäkring och än mindre ett körkort?!?! Får hon köra över huvudtaget?
Korkat.
I helgen stundar handbollscup. Ska bli gött att lira lite matcher, skönt även att det är i Göteborg! Så man får sova sin skönhetssömn i alla fall.
Om det nu hinns med.
Kanske ska börja med transkiberingen ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar