Det finns fördelar med att Emma växer. Faktiskt. En är att jag (om någon/ett par månader) äntligen kan säga att hon är min bättre hälft! Det har jag ju inte kunnat innan. Rent verbalt har jag kunnat säga det, men det stämmer ju inte. Hon har ju varit min bättre ¼-del. Låter väl så där! Så jag får servera en pizza-diet så det går snabbare och att jag med sanning kan säga det under en längre tid.
Strosade på stan igår. Döm av min förvåning när jag ser att de håller på att sätta upp julbelysningen på Allégatan. Vad fasen! Nu!? Det är ju två månader kvar! Fast det är ändå sent, de har ju sålt julgodis och knäck i affärerna i flera veckor nu!
På tal om julen och knäck, förra året bet jag av en tand. In till tandläkaren, limma-limma, iväg – fortfarande ont – tillbaka – bit ihop – fortfarande ont… Har inte förmått att lyfta luren och ta mig dit! Innebär alltså att jag förmodligen kommer få att suga på knäckkaramellerna i år, istället för mitt slafsande. Kanske omgivningen uppskattar?
Men inte jag.
Den 23 December smäller det! Nya FM ska testas, samt att jag och Peter kan leva ungkarlsliv för en dag. Behövligt, för i övrigt så är vi väldigt mogna och vuxna har jag hört… Sen ska det väl sedvanligt inhandlas panikjulklappar också.
Sen Emma blev gravid och jag skengravid så har jag börjat se barn överallt! Vart jag än tittar så ser jag barn eller något som går att förknippa ihop med det. Hur kommer det sig att det är så? Är det så för alla – första gången? Kanske är så att det motverkas när man levererat ett par ungar. Går av bara farten. Eller så.
Jag funderar mycket på hur vårt barn kommer se ut. Det är ju egentligen helt meningslöst, men samtidigt rätt så spännande! Rent krasst kan man väl ana att det kan bli en ganska lång/stor unge, förmodligen med en gudabenådad vänsterslägga… Sen tar det stopp. Kille eller tjej? För mitt och barnets bästa så hoppas jag att det blir en kille. Blir det en tjej så kommer jag curla alldeles för mycket! He he, nej det spelar givetvis ingen roll! Vi har diskuterat en del om fördelarna med att ta reda på innan vilket kön det blir. Fast vi har nog aldrig egentligen velat det, men lockats lite av tanken emellanåt. Det är ju som att tjuvkika på julklapparna.
Jag blundar en stund. Tänker åter på hur barnet kommer att se ut. Har inte riktigt pappas gener men kan tänka mig att det blir nåt i stil med det här:
Den där förbannade uppsatsen ligger och pyr… Stressar mig en hel del, men det är tur att mina kollegor M&M känner sig lugna och plockar ner mig på jorden då och då! Det behövs!
Snart(?) helg… Ska bli riktigt härligt! Då väntar två nätter på hotell i Göteborg. Planerar att göra precis ingenting. Lite pilla navelludd, men i övrigt ingenting. Ska bli skönt att släppa allt som snurrar i skallen för ett par dagar. Det behövs nog. Sen är det ju inte dumt med lite ”egentid” med min chef. Är en sällsynt vara.
Vi båda har förälskat oss, så innerligt… Vi får se om den första kärleken besannas om några veckor då vi ska på husvisningen. Känns som ett hus som passar oss som handen i handsken. Får jobba lite på prislappen bara.
Har mycket mer att ventilera men det får vänta. Jag börjar visst träna om 30 min. Dags att byta om och springa… till bilen. För att sen åka till hallen. Miljövän? Icke! Det finns det så många andra som är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar