Varför garvade bartendern på hotellet när jag beställde en Cola och Peter en öl?
En fortsatt olöst gåta.
Sitter och funderar på vad jag fortfarande gör uppe. Varför i helsike jag började skriva ett inlägg. Det innebär normalt att jag lär sitta här en timme till. Tackar hur som Spotify för sällskapet.
Dagens (undvikande) Graviditets Dilemma: Ibland klarar man sig. Emma förväntade sig en avslappnande och behaglig kväll. Jag stod för maten och Emma för avslappningen. Jag gjorde säkert några fel. Fast slapp stora yxan, det blev TV:n som åkte på den. Eller TV:n utbud snarare. ”Jäkla skitprogram på TV, här har man den första lediga kvällen på länge och vill slappna av framför TV:n. Då är det bara skit! Typiskt! Biggest loser ska motverka en konsumtion och samtidigt går Ullared som uppmuntrar till konsumtion. Hur fasen går det ihop?!?!?!” Är glad att jag slapp undan stora Giljotinen idag.
Det är rätt rötet att känna sig otillräcklig. En olustig känsla av maktlöshet eller kanske snarare hjälplöshet.
The Unit fick Emma på lite bättre humör. Bra skit. Som Emma hade sagt.
Vid en närmare eftertanke så hade madame en rätt bra tanke kring konsumtionen. Vet inte om det var så eftertänkt när hon sa det, men det blev väldigt bra.
Praktiken rullar vidare. Om någon vill veta? Förmodligen inte, men skulle nu någon det så vet ni att det gör så hur som. Rullar vidare alltså. Trivs väldigt bra, med både avdelning och handledare. Avslappnat och skönt. Dagen fortsatte med några timmar i Boråshallen. Nya bollar skulle hämtas, pumpas och göras i ordning till tisdagens seriepremiär. En sekretariatskorg skulle visst också med. Nu är jag redo. Får Jocke bara med sjukhuset så är saken biff. Som jag ser det. Ska bli kul att se om tjejerna käkat de två kilona taggtråd som jag ordinerade. Vårgårda kommer på besök. Säger mig inte så mycket. Vi får se vad som händer imorgon. Älskar tjejerna utmaningen?
We`ll see.
 |
| Ha ha! |
Hysteriskt roligt! Tyckte jag.
Ett stort tack till den finska staden Kankaanpää som gav mig en avslutande seger i ”stadstävlingen” på flyget hem. Hade innan dess torskat i både länder och artister. Revanschen var ett faktum.
Lasange… Lasagne… Hur stavas det? Pastaplattor med köttfärs och beschamel… bechamel… Ja, med en vit sås. Det bjöds det på ikväll i alla fall. Som jag slet. Slet upp förpackningen och slängde in lasan… vad fasen… pastaplattorna med köttfärs och sås i ugnen. Succé. Tack Dafgårds.
För nio minuter sedan passerade klockan midnatt. Det innebär att det nu är tisdag. Tisdagen den 14 september. Dags att "fira" åtta år tillsammans med Emma. Hon sover så sött inne i sovrummet. Får ge henne en godnatt puss och hoppas att den passar in i drömmarnas värld, vart än hon än befinner sig. 8 år. 96 månader. 432 veckor. 3024 dagar. 72576 timmar. 4.354.560 minuter. Nöjer mig där.
Nästan 4.5 miljoner minuter kärlek. Jag är lycklig lottad. Så underbart att få dela all den kärleken med någon mer. Snart i alla fall. Är otroligt glad över åren tillsammans med Emma, det har varit en fantastiskt tid, samt så väntar ytterligare ett gäng år, veckor, dagar, timmar och minuter. Jag, älsklingen och "denadära". Likt alla förhållanden så har det varit upp och ner emellanåt, men aldrig några riktigt djupa dalar, men däremot enormt höga toppar! Jag vet att jag har mina sidor och Emma vet (förhoppningsvis) att hon har sina. Fast vi har lärt oss att leva med dem. Även om vi båda är väl medvetna om att vi retar ihjäl den andre lite då och då. Medvetet eller inte låter jag vara osagt. Skiter egentligen i vilket då vi står fortfarande sida vid sida och min kärlek till Emma är enorm! Så har den alltid varit och så kommer den alltid vara!
Jag vet att jag alltid har en livskamrat att vända mig till när det blåser snåla vindar, jag vet att jag alltid har någon att prata med, jag vet var min bättre hälft är, jag vet var mitt liv är på väg, jag vet att jag hittat rätt, jag vet att tålamod är en dygd, jag vet att jag blir lycklig varje gång jag tänker på Emma, jag vet att jag alltid har någon att vända mig till, jag vet var mitt livs kärlek är. I sängen. Och snarkar.
Jag vet att mitt livs kärlek är förkyld.
Det kan jag leva med. Är lyckligt lottad som får ha henne i mitt liv!
Och snart blir vi två, tre. Hur galet är inte det? Galet underbart!
Älskar dig gumman!
Nu har den där extra timmen gått. Dags att sova. Det är ju seriepremiär imorgon. Får plocka fram och damma av kostymen! Hrm...
Som jag längtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar