Nu händer det grejer!

Sakta börjar det sjunka in.

Det där vita på dataskärmen var inte en illusion. Det var min och Emmas framtid – en ljus framtid! Skönt att veta och ha med sig i ryggsäcken.

Var en sväng på stan innan, böcker skulle tillbaka till högskolans bibliotek men störst av allt: Jag röstade för första gången i mitt liv! Inte en dag för sent kanske. Någon nämnde att SD var på väg in i Riksdagen, fy fasen, då fick jag dra mitt strå. Nu eller då, om det nu skulle bli så, så har jag i alla fall gjort mitt och besitter rätten att få gnälla över alla soffliggare. Skönt!

Fast det kostar att rösta. Snubblade in i den lilla valstugan på torget, fullsketet med människor i den lilla stugan. Någon skulle ha mitt körkort, någon skulle ge mig papper, någon annan en penna och en fjärde som hälsade mig välkommen. Trevligt, men överdrivet. Kuvert och lappar i massor fick man, hur går det med ”miljötänket” där? Helrötna allihopa, vem ljuger bäst? För en kort stund påmindes jag om varför jag inte brukar rösta. Vad var det som kostade och hur mycket? Det kostade ett rivsår på läppen. Skulle fukta ett av de hundrafemtioelva kuverten jag fick och då sa det bara ”rrrritchhh”, skar mig. Sved som sjutton på läppen. Smärta. Är jag klen? Ja, har aldrig påstått något annat heller. Det gör obefogat ont att skära sig på papper, noterade jag. Det lär väl dröja 29 år tills nästa gång jag röstar. Då kanske det är Piratpartiet eller Kalle Anka partiet som är på väg in. Då är det dags att styra upp allt.

Bäst på min visit idag var ändå besöket på föreningssparbanken. Dels så lyckades jag få tanta i kassan att byta dosa till Internetbanken. Den gamla dosan retar gallfeber på mig varje gång det är dags att betala räkningar. Stängs av efter varje intryckning. Löjligt irriterande! Sådant får mig att negativt gå igång!
Nu blev det en ny svart pärla. Internetbankens egna Rolls Roys. Det är med glädje jag kommer att sitta och betala räkningarna den 27:e. Eller glädje kanske var att ta i, men jag ska nog klämma fram ett leende i alla fall.

En mycket bra upplevelse, men det bästa var kanske att växla in pengar och få en ”bunt” engelska pund i näven. I helgen stundar London. Gött! Ska rensa stan på United-baby-prylar. ”Det finns inga i London så det går nog snabbt!”, klyftig kommentar som några säkert tänker. ”Oh shut up!” är mitt svar. Vi får se på Söndag. Då ska jag gladeligen redovisa allt nödvändigt jag inhandlat. Givetvis till Emmas störa förtjusning!

Dagens Graviditets Dilemma: Vad har gravida (och kvinnor i allmänhet) emot engelsk fotboll? Vad har det någonsin gjort dem för ont? Sitter och funderar på anledningar men det enda jag kan komma på är att det missats ett avsnitt av Sex and the city, Ullared, Idol eller något annat otroligt givande samhällskritiskt och lärorikt program.

Förlåt då.

Fast Emma är rätt tillåtande. Ska väl sägas. Jag får ha mina stunder. Skönt. Från jan-feb blir det ju i ett rent utbildningsmässigt syfte! Det får bli en härlig familjestund. Quality time, tror jag det kallas hos ”dom” som vet.

Fick farsans "gamla" iPhone. Behöver verkligen en ny telefon. Problemet? Den är (för mig) väldigt high-tec. Får gå en grundkurs hos Emma. Inga knappar. Vad fasen...

Snart kommer rese-sällskapet, eller snart och snart, om ett par timmar. Då ska jag ha hunnit dammsuga, fixat toan, plockat i ordning, packat, duschat och bockat av ”check-listan” som finns här hemma. Himla troligt.

Varför hjälper inte Emma till? ”Nej, jag jobbar till fem.” Hur bra är den anledningen? Egentligen?

Prioriteringar i livet gäller.

Första veckan med praktik avklarad, och oooj så jag vill börja jobba nu. Så otroligt less och ”klar” med högskolan. Nu vill jag börja jobba – for real! Nog är nog.

Men först stundar en Londonresa!

Och sedan ett barn. Tydligen.