Det är natt. Gabriel vaknar och är hungrig. Jag tittar på klockan och noterar att han sovit ovanligt länge. Skönt, tänker jag och gör en reflektion över att det nog kanske beror på att han tidigare under dagen/kvällen också hade varit vaken mycket mer än vad han brukar. Dessutom hade han ju velat dricka litervis med bröstmjölk på kvällen, så grabben var väl belåten helt enkelt. Skönt, tänkte jag igen. Men sen mina vänner, sen brakade det loss. Ordagrant dessutom.
Efter att ha blivit väckt av Gabriel lyfte jag rutinmässigt upp honom ur sängen och bar med mig honom ut i köket för att fylla på vatten. Därefter tillbaks till skötbordet. Upp med dragkedjan till pyjamasen, mecka ut benen, av med blöjan, torkelitork, fram med ny blöja och yes...då händer det...Gabriel var tydligen mer kissenödig och kunde absolut inte vänta tills han fått en ny blöja vilket givetvis resulterade i kiss överallt. Jag upprepar: Överallt. Gabriel började givetvis gallskrika. Dels säkerligen för att tiden på skötbordet utökades och sprängde hans "detta-är-godtagbart-gräns" och dels för att kissduschen över honom själv nog inte var så himla kul. Hur som helst så vaknade David och kom upp och städade vid skötbordet, jag gick och ammade.
En stund senare var Gabriel mätt på det ena och jag bar honom till sängen för att fortsätta amma liggandes. La ned honom och *poff* så spyr han rakt ut. Fylld av tacksamhet över att vi varit förutseende och låter Gabriel sova på en frottehandduk hämtade jag snabbt en ny o slängde bort den nerspydda. Fortsatte amma varpå Gabriel kort därpå levererade en riktig "360" (mitt och Davids kodord för en blöja med bajs hela vägen runt if you know what I mean?). Gallskrik igen, för vem vill käka med en sån blöja? Upp ur sängen, ut till skötbordet, av med blöja, torkelitork, på med blöja, tillbaks till sängen, fortsätta amma. När han sen var mätt och belåten la jag honom tillrätta och *poff* så spyr han igen. Bort med även den frottehandduken och fram med en ny. Anmärkningsvärt så kände jag mig fortfarande full av tålamod och kunde faktiskt se en viss
charm i det hela. Jag visste ju att snart skulle jag ju ändå få sova. Trodde jag. Men efter allt detta visade det sig att Gabriel var helt klarvaken. Tack John Blund! Först en halvtimma senare somnade han. Då hade jag varit vaken i närmre tre timmar. Detta var natten till lördag.
Inatt. Natten till söndag. Gabriel vaknade, jag lyfte upp honom ur sängen, bar med han till köket och fyllde på vatten, tillbaks till skötbordet, upp med dragkedjan till pyjamasen, mecka ut benen, av med blöjan, torkelitork, fram med ny blöja och hann tänka den på snudd förbjudna tanken att "detta går ju bra" innan Gabriel även denna natt hinner kissa innan den nya blöjan är på. Av med pyjamasen, på med en ny, torka rent skötbordet med gallskrik som soundtrack och nu sitter jag och ammar. Undra hur resten av denna natt fortsätter?
//Emma
Ps. 1 - Pyjamasar med dragkedja = Bra skit! Pyjamasar med knappar = Dålig skit! Iallafall klockan tre på natten med en hysteriskt sprattlande och skrikande liten kissmaskin framför sig.
Ps. 2 - Sömnlösa nätter eller ej, jag älskar ändå mitt liv just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar