Sketdatorn, eller snarare internet krånglar som vanligt och jag har fått vänta med att publicera detta. Därför stämmer inte tempus och sånt. Så vet ni, jag börjar inte tappa greppet. Det skrevs i natt.
Det är comhems fel. Inte mitt. Den här gången.
Ytterligare ett nattpass framför datorn. Vet inte om det är så där himla sunt egentligen. Det är ju trots allt bara några dagar kvar till dess att klockan ringer på sedvanlig militär revelj. Kommer bli en chock. Dels så ska jag pallra mig upp så tidigt och göra mig i ordning för att sen sätta mig i bilen och sätta på skidorna till bilen så jag kommer hela vägen till jobbet.
Väl på jobbet ska jag fatta att det är lov. Vad var det vi skulle göra nu igen?
Det märks att man bara varit på jobbet i två veckor, för nu när jag varit hemma lika länge så är det mycket som behöver skakas om i kontoret! Fast samtidigt vet jag att man är inne i det igen efter ett par vändor i trappan och efter några vändor pingis eller biljard.
Pingis eller biljard. Det är väldigt bra att möta barn i det, eftersom man vinner rätt så ofta, vilket ger ego-boosts. Ja, det är så vi skenförlösta (???) får göra när vi inte har barnmorskor och sköterskor som ger oss sånt. Det är rätt intressant det där, ska man ”göra sig till” när man spelar mot barn, eller ska man go for it? Sug på den karamellen ni! För visst måste barn och ungdomar lära sig att torska ibland också? Istället för att låta dem vinna gång efter gång. Eller hur ska man resonera?
Nå`t att lägga ett par minuters tanke på efter det att jag pussat Gabriel god natt. Eller god natt, det har det varit för honom ett tag nu. Endast jag, ugglan David, som åkt tillbaka några år i tiden. Förr gillade jag att sitta upp sent på nätterna och bara vara. Allt var så tyst, mörkt, avkopplande på något vis. Det är det nu med. Mörkt, inte så tyst, men rätt så avkopplande. Den stora skillnaden är väl att jag är dödens trött och kanske borde tänka på refrängen för att mäkta med en intensiv morgondag. Känns som Rom ska byggas på en dag imorgon, läs fredag.
Man är ju inte 28 längre.
De där åtta timmarna är behövliga.
Särskilt efter dagens alla duschar. Har aldrig duschat så mycket som idag, torsdagen den 10/2 2011. Duschdagen.
Problemet är att det är kissduschar. Gabbe-fontän har varit i sitt esse. Och David-blöjpåsättaren har inte levererat. Fråga mig inte hur jag satt på blöjorna idag, men nog har det funnits luckor för kisset att smita ut. Första gången märkte jag det inte förens jag gav Gabriel till Emma. En stor blöt fläck. Tack för den. Jag fick tillbaka Gabriel för att byta. Det gick en liten stund, jag hade fått honom åter i min famn. Kände att det började bli blött på armen. Perkile! Tredje gången misstänkte jag vid ett blöjbyte att det var på g. Tyvärr gick inte synapsen tillräckligt fort.
Något säger mig att det blir en tröjtvätt imorgon. När Rom ändå ska byggas.
Libero – Det känns tryggt.
Så faan heller.
På tal om att tvätta. Jag är enormt lycklig över att vi har en egen tvättmaskin hemma. Jisses Amalia vad man hade fått försöka boka tider annars. Nu när det händer en olycka eller tre, så är det ju rätt smidigt att bara kunna slänga in allt och sen köra det på en gång. Sen att vi inte har någonstans att hänga det är en annan femma.
Men rent blir det.
Alltid nåt.
Idag har det förövrigt gjorts framsteg på skötbordet. Ett helt blöjbyte utan skrik. En applåd till Gabriel! Inte illa. Ni skulle bara höra hur det kan låta…
Rätt skönt att de under oss har två små barn. De har väl förhoppningsvis rätt bra förståelse. Ovanför oss vet jag inte vilka som bor. Inte direkt. Får kika imorgon. Vägg i vägg verkar ju den underbara 60-tals betongen göra sitt jobb, för våra grannar hade ju inte hört nåt. De visste inte ens att Emma var gravid.
Men det kanske jag redan skrivit i ett tidigare inlägg?
Det är inte så att jag läser mina tidigare inlägg och djupanalyserar vad som bör komma här näst. Nix.
Rent krasst skulle man kunna säga att jag freestylar vid tangentbordet. Sällan är det att jag innan känt att: Oj nu har jag mycket på g, dags att skriva!
Nej, det är mer: ”Oj nu har jag ett par minuter över. Eller 60. Nu skriver jag…” Sen att klockan är 00.24 när man börjar läggs inte så stor vikt vid. Det är rätt skönt att sätta sig emellanåt och skriva av sig.
Vill jag minnas rätt så skrev jag massa snälla saker om Emma igår? Det ska jag inte göra två dagar i rad. Hon går redan på moln. Medan jag trampar i lera.
Fast hon förtjänade de fina orden.
Om jag nu skrev några?
Att man har blivit pappa till Gabriel, rättfärdigar det att man är småsenil? Eller är det åldern som tar ut sin rätt? Ja man brukar väl säga så, att åldern tar ut sin rätt?
Då måste åldern ha en jäkla massa rätt gentemot mig.
Har lite kalla kårar inför morgondagen. Ska till ICA och storhandla. DET kära kamrater är ett framsteg som heter duga! Vet inte i hur många år jag och Emma sagt att från måndag, då… Då ska vi storhandla!
Vi har bara lurat oss själva. Gång på gång. Fast nu, nu kan det kanske gå. Vi är illa tvungna att hitta ett sätt som fungerar nu när jag ska börja jobba långa dagar och Emma ska strosa omkring här hemma själv med vår lille son.
Jag tror vi alla kan döda myten om att kvinnor kan göra fler saker på en gång. Lägg ner.
Men friskt vågat, hälften vunnet!
Det är synd bara att det är vi män som får ta hand om den andra hälften bara. He he… För så är det. Det som inte går bra ska den hjälpsamma mannen fixa. Eller i folkmun kanske man snarare säger ”toffeln”. Yepp, that´s me. Jag har nog gjort så pass så att jag kan ställa mig i ledet, sträcka upp och säga att jag är en trasig Foppa-toffel.
På tal om saker som kan relateras till Foppas fötter. Har inte den karln gjort 2340st försök till comeback? Nog för att jag tycker att det är bra att man är målmedveten, men det här börjar ju bli en tragisk följetång.
Ta en Alvedon och gör det bara! Som min chef hade sagt, med sin nuvunna kunskap från förlossningen.
Skämtsamt så brukar man/jag ifrågasätta vad en graviditet/förlossning är jämfört med en man som är förkyld. Min teori går vidare, för under graviditeten och förlossningen finns det mängder med förslag, idéer och metoder för att underlätta det hela, men vad fasen gör man åt en man som är förkyld???
Nej precis.
Frågor på det?
Nej precis. Så är det. Fakta. Ska skicka förslaget till Mythbusters. Där har de något att bita i.
Jag skulle nästan kunna säga vem som vann Top Model 8. Så ja, att ha blivit pappa har sina baksidor. Vilket program. Skandalöst att man spenderat ett par timmar av sitt liv framför dumburken och ett kanske ett av de mest korkade program som finns. Det och Jerry Springer.
Måste vara teater hela skiten. Nog för att USA har mycket folk, varav en klick är rätt rubbade, men att mata ut så många dårar som de gör i de programmet kan väl inte stämma?
Jag vill egentligen inte ha svar på frågan. Det var bara en tanke som for förbi och stal några sekunder av mitt liv och ytterligare några när jag skrev om det här och ytterligare några nu när jag…
Vi lämnar det där. Osagt. Låt det bara vara. Se på Aktuellt istället.
100 spänn på att minst 20% av programtiden kommer att handla om situationen i Egypten samt att 0% kommer att vara glada eller positiva nyheter. Vi matas in av negativa nyheter. Jag skulle vilja föreslå två olika sorters nyhets program:
- ”Nyheter för negativa”
- ”Nyheter för de med hopp”
Just nu finns endast:
- "Nyheter för dig som vill veta att helvetet brakar loss precis över allt och du kan inte göra ett skit åt det….”
In your face.
För hur många kan ärligt säga att man känner sig upplyft och lycklig efter att ha sett en nyhetssändning!? Man blir inte allmänbildad, man blir ju deprimerad.
Se på sporten istället. Där är det en dos av allt möjligt! Framgångar, vinnare, jubel… Lite skit också, men överkomligt.
Bäst av allt är ändå SVT Text-tv. Världsklass. Se på´t bara! Den enda negativa nyheten är Foppas misslyckade comeback försök.
Då är det inte negativt att han misslyckats, utan att det ens står med. Tecken på nyhetstorka. Det är och har alltid varit yesterdays news. Sen 1994 i alla fall. Känns det som. Kan han inte bara acceptera att han är fullsketen av pengar, vunnit allt och att det kanske är läge att lägga skridskorna på hyllan innan han sabbar hela sitt rykte?
Nu slog det mig.
Tänk om Gabriel börjar med någon sport som jag verkligen avskyr, eller ännu värre, inte någon sport alls. Får man lämna tillbaka honom då?
Värst av sporter vore nog innebandy. Man ska inte hålla på med skolan på sin fritid. Innebandy är en skolidrott. Punkt. VM i innebandy. 2 lag. Snällt räknat.
Fler är med men det blir ju mest genanta siffror. Handbollen är bra mycket bättre, även om jag undrar vad vissa lag gör i ett VM. EM är svårare att vinna än ett VM. Då är det något som inte står rätt till. Där heller. Finns det ens EM i innebandy? Finns det tillräckligt med nationer som inbillar sig att ”Wow, här har vi en sport som inget annat land är bra på. Det ska vi bli först om!”
Nähe, det var bara Sverige.
Skolgympa.
Hobby.
Tidsmissbruk.
Innebandy har många kära namn.
När vi ändå talar idrott, efter två veckor frånvaro så är det back to business för egen del. Nu har jag tagit hand om Emma och Gabriel i två veckor. Nu ska jag se hur vanvårdade kamelerna är efter att jag inte sett om dem.
Fast det är i och för sig lov. Så många är nog borta.
Undra hur vanvårdade de är efter lovet?
Skulle ljuga om jag säger att jag inte längtar till Foo Fighters i juni! Besöka Sthlm ”på riktigt” och Stockholm stadion för att tjoa lite. Bjuda hufvudstaden på min vackra sångröst. Det kommer aldrig att bli sig likt därefter. Dave Grohl kommer rusa därifrån. Fast det kan han å andra sidan inte. För så dyra biljetter som Emma fixade så förväntar jag mig att jag får sitta i hans knä under konserten.
Hans fördel?
Han behöver inte ha tre tröjor i beredskap.
Libero – det känns tryggt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar