Har gjort ett par notiser sedan vi kom hem från BB. Jag vågar mig på att säga att det är några radikala förändringar som skett här i lägenheten.
* Det ligger amningsilägg överallt i lägenheten. Som tur är så är Emma bra på att slänga använda! =) Hade varit lite jobbigt annars.
* Det går cirka två tvättar om dagen. Trots denna enorma ökning så blir min hög med smutstvätt bara högre och högre. Anar vem boven i dramat är.
* Jag skiter i mycket. Saker som tidigare retat gallfeber på mig spelar liksom inte längre någon roll. Man får lite spya på tröjan. Jaja. Då är det så. Bara att gå och byta. Hade det hänt tidigare så hade jag nog svimmat, flytt fältet och bränt tröjan på bål… Överdrift? Nej.
* Kvällstid är det något som gnäller hela tiden. Jag har inte tinnitus, men orsaken skulle kunna ge mig det.
* Jag har efter 29 år börjat ta disken direkt! För att motverka de där monsterhögarna som tidigare uppstått. DET kära kamrater är personlig utveckling när den är som bäst.
* Emma ”Nu-nu-nu-nu” Olsson, tillika min sambo, visar upp ett fantastiskt tålamod. Både med Gabriel och mig.
* Har jag tidigare glömt saker så är det inget mot nu. Nu är jag senil. Glömde tidigare idag var jag lagt en förbrukad blöja. Den låg på toa. Märkte Emma. =D
Another day in paradise, som herr Phil Collins hade sjungt. Eller det kanske han inte hade gjort. Men hade jag gått i hans skor så hade jag gjort det. Livet just nu är ett paradis.
Mestadels.
Heter det förresten amningsilägg? Hur som… De ligger överallt.
Vad är det för ära man har när man fyller år? ”Ha den äran…” Vadå för ära? Grattis, du blir bara äldre och äldre. När man är liten så betyder det allt, att få bli ett år äldre. Ju äldre man blir desto mindre väsentligt blir det. Undra när det egentligen vänder och snarare blir en belastning? Dör gör vi ju alla.
Som den sanna optimist jag är, har tolkat livet.
Ska passa på att ge alla killar som är småbarnsföräldrar ett tips. Ja, mammor också för den delen. Jag skrev väl igår om det där att känna sig maktlös även om man vet vad som behöver göras. Mr. Problemlösare gav sig för några dagar på sig ett försök att lösa detta. Situationen var den att Emma var i duschen (tror jag), och jag bar runt på ett köttstycke även kallat Gabriel. Han skrek. Jisses Amalia! Har inte våra grannar hört honom inne så har de gjort det nu. Vräkningslappen sitter garanterat på dörren inom en vecka. Så kändes det. Då slog den briljanta idén mig att man kan ju stoppa in ett finger i munnen och lura honom. Det hade jag provat någon gång tidigare.
Helt suverän lösning! Alla dagar utom denna.
 |
| Ge mig mat! Det är min son det... |
Jag glömde av att jag två sekunder tidigare hade käkat sura bildäck.
Japp. Klyftigt David.
Om han skrek innan så lät han nu som det där flyglarmet som går igång en gång i halvåret. Gabriel gillar inte surt godis.
Även om han själv är som en citron ibland.
Då syftar jag givetvis på att han är den där sista droppen som får livet att kännas fulländat. För hur gött är det inte att dricka ett glas vatten med lite citron i!?! Precis. Så menar jag.
Nu finns det ju säkert barn som älskar sura godisar. Farligt att generalisera. Jädra stereotyper.
Jag och min fantastiska Emma slog våra kloka huvuden samman tidigare ikväll. Vi hade pratat hela dagen om att bada idag med vår lille krabat (Låter nästan som Karabatic, Krabatic kanske ska vara Gabriels artistnamn?)… Ja i alla fall. Vi hade pratat om att bada honom, men inte fått tummen ur. Det blev kväll. Gnäll och skrik kom.
Han kanske uppskattar att få bada?
Vi gjorde i ordning allt. Fyllde baljan med massa ”armbågsljummet vatten” och några droppar badolja. Ska tydligen vara bra för barn. Men jag tar mest i det för att hans hår ser så sköj ut efteråt. Foookus. Ja, vi gjorde i ordning hur som. Emma klädde av honom. Gabriel skrek. Ner i vattnet. Han tystnade. Det var nästan så jag och Emma hjulade av lycka och ansåg oss vara världens bästa föräldrar. Snudd på genier. Fast säg den lycka som varar för evigt.
15 sekunder. Sen jäklar.
Min analys är att han bara samlade luft för att kunna skrika ännu mer därefter! Wow! Grabbhalvan har en pipa som heter duga! Upp ur badet, på med badfilten. Dags att amma. Sagt och gjort. Han blev tyst. Sen slog det oss att han var näck under badfilten. Det hade vi inga bra erfarenheter av.
Avbröt amningen. Läropeng = Gör inte det. På med blöja och en body. Gallskriket var tillbaka. Lovely.
Snabbt skickades han vidare till Emma. Återuppta matintaget.
Tystnad. Lugn. Frid. Gaygala.
Ja vad fasen hände där? Emma satt och ammade, jag hade fixat några mackor. Tog kontrollen, min livskamrat, och började zappa då det var reklam. Efter ett par minuter så satte jag på trean igen. Det gick någon halvdålig Travolta film.
Kan du byta kanal?? Sa min käresta lite småirriterat.
Det är ju du som ser på filmen…
Nej, jag såg på fyran.
Jag bytte kanal.
Det är ju gaygala… sa jag. Kan ha varit något nedlåtande mot Emma, i tonen. Kom lite oväntat att vi skulle se på det. Oväntat så som hennes svar var:
Japp! Det är massa bra uppträdanden och så har Mona Sahlin fått blommor…
Det sista sagt med glimten i ögat, men ändå. Vad faan. Nu råkade det vara gaygala, men oavsett, finns det någon gala som är intressant? Galaxen… På tal om x. QX Gaygala. Vad står QX för? Queer… någonting. Hur många ord börjar på x??
Jag kan ärligt säga att där går jag bet. Xenonljus… ”X-tra mycket, x-tra allt”, ska sägas med värmländsk dialekt. Pizza reklam kom vi in på nu. Jaja.
Gaygala en lördagkväll.
Det märks väldigt tydligt att det inte är någon fotboll den här helgen.
Så där helt apropå så skulle jag käka en burk makrill tidigare idag. Av någon oförklarlig anledning så kikade jag lite närmare på burken. Noterade då att det var 2.5 års hållbarhet på den från idag. Faan vet när den är paketerad och undra vad det egentligen är i? Tror, vid en närmare tanke, att det är bättre att vara lyckligt ovetandes. Hur som. Jag la tillbaka den i kylskåpsdörren. Får ta den någon dag då jag är så hungrig så jag inte ödslar tid på att läsa på förpackningarna.
Bartömning är för mig något helt annorlunda jämfört med någon som gillar alkohol.
Makrill i tomatsås. Hur gött är inte det? Luktar lite sådär bara… Har Emma informerat mig om. Den där tunga sucken som ska vara en sån där ”David-ska-höra-den-men-ändå-ska-jag-spela-oskyldig”-suck kommer alltid.
Då.
Och när jag äter frukt, främst äpplen och päron. Tuggar tydligen frukt för högljutt.
Ja. Så kan det vara.
Har uppmärksammat nåt här i lägenheten. Det är inte sällan jag hör Emma prata rätt tystlåtet, och eftersom jag hör som en babian på Antarktis så säger jag alltid ”Va?!”
99% av gångerna får jag svaret: Jag pratar inte med dig, jag pratar med Gabriel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar