Kan Roger Pontare hjälpa mig?

Waynes world.

Waynes coffee.

Wayne Gretsky.

Wayne “cykelsparken” Rooney brädar allt och alla.

I alla fall för en dag. Hur fräckt var inte hans mål? För ett tag sen var han på väg till Shitty, hade röten form, var allmänt småhatad bland supportrarna efter massa uttalanden.

Sen kom idag. 2-1. Rooney.

Allt är som bortblåst. Idrottsvärlden är fantastisk!

Sitter fortfarande och funderar på vad som hände i samtalet med Folkbokföringen. Vilka dårar! Kollade upp det ytterligare och dårarna hade visst rätt. Någonstans på vägen har det blivit fel både för mig och brorsan. Skit samma. Ingen stor grej, mest rolig och lättsam!

Fast krångligt när man får barn.

David Gunnarsson Payani. Blir en omställning!

Sjöng inte han Pontare om någon vind som viskade mitt namn? Eller är jag ute på djupt? Hur som så får de vindarna gärna blåsa rejält just nu! Eftersom jag genomgår en skämtsam identitetskris.

Gabriel sa god natt för en kvart sedan. Japp, på sedvanligt vis… Genom att pinka in sitt revir på min tröja. Finns det suspensoarer till spädbarn? Annars ska jag fixa en.

Det börjar komma någon form av ångest i kroppen känner jag. Snart får man inte dela alla stunder med mina två älsklingar. Nope. 24h om dygnet förvandlas till 15. Varav jag sover 8.

7 kvar.

Ni förstår vart jag vill komma?

Känslan försvinner säkert och man vill så gärna vara med precis hela tiden. Kanske bortsett från the major poops. De sköter Emma så bra så!

Gabinho som hans framtida artistnamn ska vara tappade idag naveln. Ni som har barn vet vad jag pratar om, för övriga finns wikipedia. Sök på ”lost belly button.” Eller navel. Just nu är det bara… Ett ärr. Eller ”hål”. Mitt i all den här röran ska det visst skapas en ”riktig” navel. Vi diskuterade hur det skulle gå till, intressant. Fast vi vet fortfarande inte riktigt vad som är rätt sätt.

Om det nu finns något sånt?

Allt är ju normalt.

Eller lagom.

De svaren är väldigt normala och inte så lagom irriterande!

Gråzon är kass i det här fallet. Svart eller vitt. Ja eller nej. En tydlig antagonist med andra ord. Förstår att ni tror att Emma sitter här bredvid mig och lär halviraniern svåra svenska ord…

Njet! Nicht! No! Det är en utbildad halviranier som sitter framför datorn, och det är inte dåligt. Eftersom de flera utbildade hel- och halviranierna normalt kör spårvagn eller taxi.

Trots att de har hög utbildning. Vad har då det här med Gabriel att göra?

Solklart. Han kommer åka taxi. Någon gång. När pappa inte orkar köra.

Vi hyrde film idag. The blind side. Rätt bra film, väldigt amerikansk. Fast helt okej. En sån där typisk film. Behagligt var det hur som. Kollade med ett öga på filmen och ett på Gabriel.

Det är ögongodis det. Gabriel alltså. Idag hade vi besök från min lilla familj och släkt! Mor, far, morfar och moster var här och hälsade på Gabriel. Så var det. Jag och Emma befann oss i periferin. (Nej, Emma sitter fortfarande inte här)

Kan vara ganska skönt att bli avlastad och få någon annan som fokuserar helt på Gabinho. Emma var nog extra glad eftersom hon fick äta sitt första varma mål mat på två veckor! Gött mos! Nu kan det gå två till innan hon börjar gny. Moster Monica hade fixat maten, en smarrig kyckling… Jaaa… I form. Med ris. *slurp* Borta på två röda. Vi sparade en extra portion till Emma som hon kunde ha imorgon.

Yeah right!

Jag käkade upp den under kvällen. ”Mmmm… Media….” som vi hade på vår vagn när jag tog studenten. För 11 år sen. För h*lvete. 11! Nej, man är inte 18-19 längre. Tur det. För när jag var det så var Emma 14. Hade inte varit kul att sitta med en unge då.

Tappade tråden.

När familjen är här så blir Gabinho ompysslad som sjutton, och det är härligt att se all den kärlek han får! Han lär ju inte bli dåligt bortskämd med kärlek den pöjken! Det gillas av både mor och far. Att han har familj och släkt på båda sidor som bryr sig så otroligt mycket! Det är trygghet det.

Plus att han vet vad han heter. Snart i alla fall.

Imorgon blir det nytt besök av Gabriels mormor och morfar. Frallfrukost och störtlopp… Ja på tv alltså. I soffan får vi nog nöja oss med Gabriels utförsåkning i blöjan. Det räcker. Fast det var inte dit jag ville komma idag! Vill bara säga att det ska bli himla trevligt med besök imorgon! Da`n före da´n…

”När vindarna viskar mitt namn…” Var det inte så? Pontare? Jo för fasen, undra om det inte var så. Eller varför låter det annars bekant?

Dags för kvalitetstid. Jag ska gå in till mina favvisar och börja snarka.

Sen ska jag drömma om… honom… David Payani Gunnarsson.

Mannen som levde i en lögn.  Ha!

Eller så kommer jag att sova som en gris tills Emma börjar putta på mig imorgon då det bara är 15 minuter kvar tills vi får besök! Mer troligt.

Jag ska bara…