Första dagen!

Okej, jag erkänner! Det är inte utan att jag har känt mig lite smått nervös inför denna måndag. Idag började nämligen David jobba igen, vilket innebär att idag har jag för första gången varit hemma själv med Gabriel och tack och lov så har dagen gått över förväntan bra. Under helgen så har jag haft en massa tankar om hur det kommer att vara att helt plötsligt stå själv med alla beslut, att själv behöva göra alla "felsökningar" när Gabriel gråter och hur sjûven jag ens ska få i mig frukost utan Davids hjälp att göra iordning den. Men allt detta löste sig. Idag iallafall. Kanske kommer morgondagen se annorlunda ut, men det tar vi då.

David, som med åren lärt sig att läsa mig som en öppen bok, skickade några uppmuntrande ord i morse. De värmde och var nog rätt välbehövliga för jag kände mig allt lite starkare efter jag läst dem. Såklart att vi kommer grejja detta, varför skulle vi inte? Jag vill bara Gabriel så väldigt väl...

Bortsett från en lite skrik och en nerkissad body och filt (...eller var det "kisset" bara svett?! för hur kan man kissa ner hela ryggen utan att bli blöt framtill?), så klarade vi nog dagen rätt så bra jag och Gabriel. Vi grejjade till och med att baxa ut barnvagnen ur lägenheten och ta oss till BVC på Norrby för första besöket där vilket vi känner oss hyfsat nöjda med om vi får säga det själva. Efter att Gabriel blivit avklädd in på bara skinnet, vilket han högljutt uttryckte sin missnöjdhet över, så visade sig att det ändå finns lite krut i boobsen. 210 gram hade grabben gått upp den senaste veckan och sedan födseln hade han växt 3 centimeter, både i längd och huvudomfång. Och eftersom dessa viktkontroller är det enda riktiga kvittot på att amningen fungerar som det ska, så kändes dessa nyheter väldigt goda att höra.

Nu hade jag tänkt berätta lite om gårdagen, om att Gabriel då gjorde sin första debut i en handbollshall och såg Byttorps IF:s herrlag när de mötte HK Guldkroken, men nu vaknade Gabriel och demonstrerar på alla sätt han kan att "nu morsan, nu är det bråttom, för jag är döhungrig!". So I say goodbye! For now at least...

Gabriel var rätt klädd för dagen!

Notis: När David kom hem så sov Gabriel och vi kunde äta tillsammans! Något som är sällsynt. Ironiskt nog så var det kall mat. Varm mat är fortsatt en utopi. Det hade kunnat gå idag, men inte det inte...