Gick upp som en sol, men hur gick det sen då?

Och så var det söndag morgon igen. Vart tar alla dagar vägen egentligen? Utomhus är det grått och mildväder. Inte helt upplyftande direkt. Eller jo, mildvädret är förresten bra och effekten av det känns riktigt upplyftande när jag tänker på det. Det för oss ett steg närmre fågelkvitter och barmark och det är något jag längtar otroligt mycket efter just nu.

Här i lägenheten har vi myst ner oss i fåtöljen framför nyhetsmorgon. Med "vi" menar jag mig och Gabriel alltså. David ligger i sängen och snarkar fortfarande. För några veckor sedan hade jag gjort detsamma, men nu har jag en son som vaknar tidigt och vill ha  mat. Då är det bara för morsan att dra på sig mysbrallorna och gå upp.

Så här sitter vi nu, jag och Gabriel, och filurar. Morgonmålet är avklarat och Gabriel ligger just nu i mitt knä och tittar upp mot fönstret. Ljus och kontraster fascinerar honom och är han bara mätt och har en ren blöja så kan han ligga och kika upp sådär görlänge. Själv tittar jag mer på honom är på nyhetsmorgon. Han är så vacker och bara åsynen av honom får mig att känna mig rikast i världen. 

SÅ började jag skriva mitt inlägg för fyrtio minuter sedan. Nu ligger Gabriel och äter igen. I bara blöja, men numer invirad i en filt istället för pyjamas. Den blev skitig. Ordagrant. Mina mysbrallor med. Ljuvligt verkligen. Det är ingen underdrift att säga att man får lära sig ta dagen som den kommer när man får barn. Man vet aldrig riktigt vad som kan hända. Inte trodde jag när jag vaknade i morse att jag skulle falla offer för en major poop-accident till exempel...

Men jag tycker fortfarande att Gabriel är vacker och åsynen av honom får mig fortfarande att känna mig rikast i världen. På så vis finns det ändå en trygghet i vardagen. Vissa saker förändras fort, andra förblir lika orubbliga som ett berg. Min kärlek till Gabriel är ett exempel på det sistnämnda och som ett exempel på det förstnämna kan jag berätta att David sover inte längre. Assistans behövdes för att tappa upp ett bad åt vår Krabatic.  

Tidiga söndagsmorgnar. Don't you just love them? Eller?!

//Emma