Trött men stolt!

Vaknade till med ett ryck vid 5.30. Jäklar! Det är en vecka kvar sen är jag pappaledig. Det blev som en klump i magen och den skräckblandade känslan gjorde sig påmind. Hur fasen ska det gå? Klarar jag av det?

Hur gör man?

Kort och gott. det lät bli ett jävla uppvaknande nästa måndag. Förvirring. Chock. Osäkerhet.

Tvi vale.

Igår hade vi vernissage på jobbet, det var riktigt kul! Det vällde in människor och det överrumplade nog både mig och min kollega. Fast på ett positivt sätt! Vi har fritids för de äldsta barnen och de är ju i en utslussningsfas från fritids, kan man väl säga. Det var nog därför det var så himla kul att se att så många av barnen och deras familjer ändå kom! Barnen var spända och hade jobbat hårt med förberedelserna, så det var kul att se att föräldrar/syskon/släktingar/vänner besvarade deras entusiasm! Det gjorde gott för själen!

Så man var trött men lycklig och stolt igårkväll när jag kom hem. Fru Payani hade fixat en kladdkaka. Det är världsklass!

Idag bränner "Herr L" av en kortvasa. Jag på hatten! Det är fasen inte dåligt gjort. Mycket imponerad! Han frågade om jag ville åka nån gång men... Alltså... Tyvärr så är det plusgrader, regn och blåst. Tre komponenter som gör att snön försvinner.

Men till mitt försvar så har jag faktiskt kollat upp på ett par ställen. Eller ett ställe. Jajamensan - vi har skidor! sa dem.

Vad bra, sa jag. Jag har aldrig åkt längdskidor innan.

Ehhh, längdskidor? frågade dem förvånat. Det fanns nog inte. De skulle kolla upp men... Kändes liksom inte så, ja... Vanligt att folk vill hyra längdskidor.

Än mindre halviranier.

Fast det hade ju inte med saken att göra.

Så...

Nu ska jag till jobbet och städa. Sköj.

Gick ner för trappen precis och såg att emma satt upp... Eh... Vad heter det... Såna runda. Gröna. I trädet. Med fågelmat i. Hur som, det måste va vuxenpoäng!? Nu är det bara köpa en hagelbössa så vi kan fixa kvällsmaten på egen hand...