Då var den där dagen här.
Den fantastiska dagen! Gabriels dag!
Fast även den tunga dagen.
Fokusera på det roliga, David!
Jo tack. Om det vore så lätt.
Givetvis är det en underbar dag idag, och vår underbara juvel fyller 2 år!
Givetvis ska han firas och få den största uppmärksamheten. Det förtjänar han, vår lille dyrgrip.
Givetvis håller jag upp ett leende utåt och till största delen är det väldigt väldigt bra! Lyckan när G fick sin cykel i morse var total och gnistan man ser i Gabriels ögon får mig att glömma allt annat. För stunden.
Men så kommer den där lilla stunden. En jobbig stund, som jag trots allt alltid vill ha kvar.
Min mormor stod mig nära. Liksom alla mina få släktingar.
Mormor slets bort från oss.
Cancer.
Men jag är övertygad om att hon vakar över Gabriel. Det är min tröst.
Givetvis gläds jag åt Gabriels dag, samtidigt som jag saknar min mormor.
Det kommer över mig ibland.
Särskilt just idag.
Mormor, du saknas mig.
Jag önskar att du hade hunnit träffa Gabriel. Det har jag alltid gjort.
Men nu blev det inte så.
Och det gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar