onsdag 23 januari 2013

Kyliga gudar...

Skojar vädergudarna med mig eller?

Det var dagens första tanke. Eller ja, första och första... Jag hade väl haft lite jäkla livsångest först.

Klockan ringde 04.40.

Tog på mig. Gick ner. Gick ut. Fick en chock. In i bilen. Ny chock!

-15 grader!

Skojar vädergudarna med mig eller?

Åkte bil en kvart till jobbet.

-19,5 grader!!!

Skojar vädergudarna med mig eller?

Det gjorde dem inte. Kyss mig, vad kallt!

Gick några knarrande steg i snön mot skolan. Kolsvart. Föga inbjudande. Knappade in koden, klev in och möttes av...

...värme!

Det var säkert inte så varmt men det var bra mycket bättre än -19,5.

Eleverna behöver inte vara ute om det är -15 eller kallare.

Kung David borde inte behöva gå ur sängen om det är -19,5!

Kung David.

Det är så jag fått (endel) av eleverna att börja säga. Rätt schysst. :)

Hur det började?

"Fröken..."

Oh heeeeeell no!!!

Är ingen fröken! (mer än på fredagkvällar) Är inte nån kung heller, men vad fasen... Det känns bättre när de säger så!

Kung David.

Florerar många konspirationsteorier, men än har jag inte störtats från min tron!

Men vädergudarna var jäkligt nära i morse. Då satt kronan på sned.

Eller som min mattelärare sa på gymnasiet: "Du sitter på pottkanten och är nära att trilla i!"

Men jag fick godkänt.

Minns han som rätt lustig. Hade lite humor... "och du där bak, du med det långa namnet... Vad är det nu du heter?"

David.

Sa jag. Han garvade. Det är sällsynt när jag skämtar så förmodligen garvade jag med.

Fattade att han menade David Payani Gunnarszzzzzzz.....

Nåväl.

Några sekunders allvar. Känner blandade känslor inför måndag. Lillfisen fyller två. På samma datum som min mormor gick bort. Inte samma år dock, men samma datum.

28/1.

Livets mening, ett liv tar slut och ett nytt börjar... Sa morfar.

Ridå.

Så får han ju inte säga. Då kommer den där känslosamma sidan hos mig fram. Finns alltid där men har lärt mig att parera den i vissa lägen.

Men skönt att släppa fram den ibland.

Den 28/1.

Hemskt vad allvarsamt det blev. Var inte min tanke.

Men saknar min mormor.

Nåväl. Mer om det på måndag. Blev för jobbigt att skriva om nu.

Livets mening.

Ja.

Kanske det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar