35000 besökare passerades under dagen och det är ju rätt bra. Vi båda är glada att så många vill följa Gabriels framfart här i livet och allt annat bråte vi skriver om! Sånt uppmuntrar de där dagarna när motivationen tryter...
Idag har jag uppnått en sån trötthet att jag inte vet var jag ska ta vägen...
Då... Då är det en jäkla tur att man trivs på jobbet och med familjelivet!
Fast i omvänd ordning givetvis.
Familjen går alltid först!
Ska, om tid finnes, bege mig till Friskis igen och förlänga mitt kort där. Jakten neråt på vågen fortsätter... Fast... Ja jag tar det lite som det kommer. Känner ingen hyperpress eller panik.
Testar inga superduper-metoder utan är rätt nöjd med tillvaron som den är. Käkar hyfsat regelbundet. Har välkomnat grönsakerna på tallriken. Tränar när jag har lust och att det passar in i livet. Inga superhöga mål, på superkort tid.
Det får bli som det blir. Gick ner 13kg förra året och vill väl landa däromkring i år med. Vi får se hur det blir och käkar gärna lite skräpmat då och då.
Utan att ha ångest.
Målmedvetet men utan press.
Tycker det är jätteroligt för alla som testar och lyckas med massa metoder. Det gör jag! Men det är ingen för mig.
Jag skaffade barn istället. Då får man springa galet mycket!
Är rätt tillfreds med livet just nu. Men funderar kring vad jag vill göra med det. Livet som fritidspedagog är
Ljuvligt just nu, men vill jag göra det i 33 år till. 66 terminer. Nånstans på vägen behöver man nog en nytändning.
Men det tar jag då.
När nytändningen behövs!
Nu behövs The Wire. Säsong 1 ska rundas av...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar