onsdag 18 augusti 2010

Blubb, blubb, blubb!

Min sambo är ute på djuuupt vatten!

”Är det förresten inte noterbart att David, min älskade, tror sämre om mig än Tommie?! Mjo, jag tycker nog allt att det bör föras till protokollet iallafall!”

Kan detta vara pga att Tommie sett dig träna 3-4ggr i veckan? Medan jag varit hemma och tvättat och diskat? (Min tolkning av rollfördelningen.) Med det inte sagt den enda sanningen.

”Ja, du läste rätt. Det är faktiskt David som blir uppassad ikväll.”

Här styrker du mitt påstående, gumman! Normalt är det jag som jobbar och sliter här hemma medan du roar dig.
”Så jag får väl stryka han medhårs idag, det kan ju hända att det kommer en tid då det är bra för mig att ha några innestående på honom...”

Först ska du jobba ikapp alla du redan ligger efter, gumman! De är inte lätträknade. 8 år av ompyssling.

Det där kortet som är upplagt på min kära sambo. Jisses Amalia. Det ska vi prata om lite nu, och sanningen bakom det! Leendet kan inte varat längre än vad det tog att ta kortet. För när Emma snubblade in i lägenheten, släppte väskan, fräste åt mig, gick ut på balkongen och satte sig. Då fanns inte leendet. Sanna mina ord. Leendet var inte ens påtänkt. Hon kanske gjorde kullerbyttor inombords, men utåt så var det rena giljotinen. Chop-chop! Så det här bör rent naturligt vara dryga timmen efter att Emma kom hem. En bild säger mer än tusen ord. Men sanningen bakom det än mer. Fast jag har valt att begränsa det. För husefriden.

Vad hjälper mot förkylning?? En manlig förkylning?
Vad gäller förkylningen så har jag inga kommentarer mer än Ja. Det är så illa. När jag blir förkyld, då blir jag FÖRKYLD. Ynklig, trött, och allmänt (ännu) mesigare. Så är det. Inte ens någon idé att ge sig in i diskussion. Raka motsatsen till en win-win situation. Varför blir män (i allmänhet) så jäkla ynkliga när de blir förkylda? Vad beror det på? Att man övriga 360 dagar om året måste visa sig så stark och inte sårbar. Tror det är något sådant. Mannen ska ju enligt gammal sed vara den starke och beskyddande. Men även solen har sina mörka fläckar. Och eftersom jag är halviranier så har jag några fler än gemene svensk. Det borde legitimera min rätt att få vara ännu mer ynklig. Säg så här. Det är jag, och jag skämt inte för det. Ska man få lite omtanke och ompyssling så är det till att fejka sjukdom. That`s life. Mitt i alla fall. Fast Emma är rätt bra. Ibland. (Mest skrivet för att, än en gång, rädda husefriden).

Nåväl.

Min dag har varit dräglig. Trots allt. Det började i morse, kände mig rätt risig från början. Det var rätt sketet väder på väg ut mot Bredared. Tacka väderguden för`t! Eller Borås stad. Lite oklart i den frågan ännu. Tacket var seriöst. Hade tidigare världens fågelskit mitt på motorhuven och säg så här, att fågeln som besudlat min bil hade inte blygat vid den senaste måltiden! Regnet gjorde hur som att skiten försvann. Det är jag evigt tacksam för! Tänkte att det kunde vara intressant att veta?

Väl på jobbet så var det kämpigt för konungen. Huvudvärken var påtaglig och man var lite ur form. Typ som Rooney igår. Men skit i det. Vem vill läsa om min dag på jobbet? Vi hoppar fram åtta timmar i tiden. Riktigt sleten så drog jag mig hemåt vid halv fem. Ringde Emma och fick första örfilen: Kan inte du handla på vägen hem? Finns det någon värre fråga när man efter en tuff dag sitter i bilen på väg hem? Precis, det gör inte det. Fast toffel som man är så ställde man in siktet på ICA. Även om IVA lockade mer just där och då. Susade förbi platsen innan Ekås på alingsåsvägen där polisen ”alltid” står. Så även idag. Det klev ut en blåklädd kvinna och vinkade in mig. Jag hade lust att ställa mig på gasen, men det är jag alldeles för snäll för. Så glatt så satte jag på min blinkers och svängde in vid infotavlan nedanför Ekås-backen. Säg så här, störningskontrollen var utslagen sedan länge. Ner med rutan, en konstapel kom fram. Jag skulle bara blåsa. Puh! Det kan ha gått någon enstaka kilometer/h för fort. Men skit samma, dit jag ville komma var att den här polisen var precis huuur trevlig som helst! Jag blåste, han kollade värdena och kikade körkortet och sa sen: Det här ser ju bra ut! Då svarade jag: Det tycker min sambo med. Sen var isen bruten. En kort kort men trevlig trevlig diskussion följde innan jag åkte iväg. Med ett leende på läpparna. Skönt! Heja farbror blå!

Humöret ändrade sig radikalt. Förmodligen mest av självgodhet och nöjdhet av min kvicka, men inte så genomtänka kommentar. Fast det blev ju bra till slut. Det med.

Sedan nästan tre timmars träning. Jag kände mig snäll idag, var en lugn träning. Vi pratade om Skövdelägret som stundar. Där kommer det inte vara lugnt. Ett riktigt hell-camp! 9 träningspass på 2.5 dag. Snällt räknat. Nu blir det verkligen till för kamelerna att visa störningskontroll, inställning och jävlaranamma! Det ska springas i Billingebacken i dagarna 2 (och en halv). Fast snälla som vi är, eller snarare sjukgymnasten, så blir det stugor istället för tält då det ska regna! Jäkla curling. Nå ja, 17.30 på Fredag åker vi. Söndag kväll kommer vi hem. Kan vara något trötta ögon då.

Dags att jobba om 8h. Härligt. Sova? Ja. Jag ska bara…

2 kommentarer:

  1. hahahaha "kamelerna" vet inte vad som väntar!! hahaha

    SvaraRadera
  2. Jag är jävligt glad att ja inte ska behöva springa upp för den backen igen (vet dock inte om ja sprang, räckte med att ja gick haha)

    SvaraRadera