Rapport från Hofsnäs

Inte hade jag räknat med att kunna göra ett blogginlägg härifrån, men min kusin Johanna är ju ett barn av sin tid och har med sig sin mini-PC hit och har nu kopplat sin iPhone till datorn för att få tillgång till internet. Jag är impad och förtvivlad på en och samma gång. Tänk att vi människor är så vana vid att kunna vara uppkopplade jämt att vi inte klarar en helg utan tillgång till nätet. Lite tragiskt faktiskt. Samtidigt så får jag väl ovilligt erkänna att om det nu finns en dator med internet på, så är väl inte jag den som är den. Jag sitter ju ändå här nu, i ett hörn två meter från resten av släkten och försöker hålla datorn i rätt position länge nog för att hinna skriva ett kort inlägg här.

Igår hade vi kalas för mormor. Pensionärerna i soffan hade det roligt, det syntes. Jag hade väl det också trevligt, men kände mig lite för trött för att vara riktigt social. Mamma och min morbror hade kökstjänst hela kvällen och Johanna satt vid datorn. Så det blev en tidig kväll för mig. Skönt det!

Surströmmingslukten, som jag oroade mig lite för innan, var inga problem att uthärda. Det kändes faktiskt snarare lite smått nostalgiskt att återigen känna lukten. För tro det eller ej, denna lukt är så starkt förknippad med augusti, med stugan, med mormor och morfar och med en massa fina minnen för mig att det att det hela känns lite "hemma" för mig. Det känns fint.

Enligt rapport så tränar David tydligen skiten ur sina tjejer uppe i Skövde. Efter tre pass på förmiddagen hade han på eftermiddagen delat upp bilvägen upp till Billingehus i fem sträckor. Tjejerna fick löpa varje sträcka fem gånger. När de nådde toppen så var några av tjejerna helt slut (hmm...hundra varför?), men då skickade David iväg dem till att löpa hela backen tre gånger. Därefter berättade David att tjejerna var döda och vanligtvis hade man ju kunnat tycka att det borde räcka där. Men icke. Direkt efter skickade han iväg dem till Billingebacken (ja, skidbacken alltså) och lät dem gå nedför den för att sedan springa upp. SEN var det stretch. Efter en och en halv timma skickade han iväg dem på terrängmilen (och den är hemsk ska ni veta) vilket fick honom att känna sig som en mjukis. Hans första tanke var nämligen att låta dem springa 1.5 mil. Stackars, stackars tjejer! De kommer nog att känna sig rätt stela imorrn. Fast så underbart att få träna så. Det är ju så ett bra fysläger ska se ut! Och tänk så sjukt nöjda de kan känna sig med sig själva imorrn när de går och lägger sig i sina egna sängar!

Just nu berättade förresten min käre far för hela släkten att han numer ses som en medlem i hundraklubben hos frisören på Byttorp. Vi undrade vad det innebar och han berättade att en klippning vanligtvis kostar 160 kronor, men att frisören numer låter farsan klippa sig för hundralappen jämnt eftersom han nu inte längre har så mycket hår kvar att klippa. Gissa om vi skrattade!!

Det var allt jag hade att rapportera från Hofsnäs denna lördagkväll. Over and out!

//Emma