Planering och Prioritering!?

Snart är det avspark! 20.55 så börjar sändningen från Old Trafford! Det är ju inte utan att det pirrar lite i magen. Och eftersom den är ganska stor så känns det som en riktig "rollercoaster"! Men det är kanske inte riktigt det jag ville få sagt. Inte enbart.

När man sitter och funderar på namn till ett barn, varför är det så svårt med killnamn? Jag skulle kunna rada på en hel drös med tjejnamn som jag skulle kunna leva med, men killnamn är verkligen sååå mycket svårare! Varför då? Egentligen. Någon som forskat i ämnet tro? Det finns ju många mästare i onödigt vetande.

När jag insett att jag fastnat i ekorrhjulet så går tankarna vidare... Tänk om... Tänk om... Tänk om ungjäkeln börjar med någon riktigt heltrist idrott!?!?! Vad gör man då? Har man chans att lämna in veto eller bytesrätt på barnet?? Okej, det kanske var att ta i en aning, men vad ska man göra om ungen väljer att rehaba i en bassäng, dansa, tennis eller något annat meningslöst. Innebandy? Näää... Hua! Då blir jag ju själv en sån där förälder, som jag som ledare ogillar, som släpper av barnet och aldrig följer med in. Kollar aldrig på matcher. Engagerar sig inte. Kan man verkligen lära sig att gilla alla idrotter? Nej, jag tror inte det. Man får väl lära sig att ge sken av att tycka något är roligt. Men måtte det i alla fall bli en lagidrott! Det är så djupt rotat i både min och Emmas själ så det håller jag tummarna för! Såg även programmet "Mitt barn ska bli en stjärna", eller vad det nu hette, på svt. Intressant program! Där visades många exempel på hur jag verkligen inte vill bli som förälder. Även om vi alla har våra olika sidor. Måste man lära sig att acceptera alla sporter, måste man då också acceptera alla olika beteenden som vuxna har i rollen som förälder? Ja, det kanske är så. Även om man själv har en ideologi och ett synsätt som man förespråkar.

Tankarna rullar vidare. Hjälp. Någon?

Sitter och knåpar på mitt tredje inlägg och kan inte undgå tanken - varför bloggar man? Egentligen? Mina föräldrar bor 12 mil härifrån, kul att uppdatera dem. Fast det är ju inte så svårt att lyfta luren eller skicka ett MMS. (T.o.m jag kan det!!) Samtidigt är det ju rätt gött att "slänga lite käft" med sin sambo här. Då kan man ju vara bundisar in real life och ta diskussionerna här istället. Kanske inte är så dumt att blogga ändå?? Framför allt nu, när garviditeten är i full rulle. Gillar det mer och mer när jag tänker på det! Så härligt att skriva av sig alla tankar och delge dem till, hela världen är väl att ta i, men till er som besöker sidan hur som! Modern terapi? Jag tror nog så. För i dagens samhälle ska man ju inte gärna prata med varandra, via chattprogram är helt okej men att ringa? Näääää... Gud så jobbigt. Och svårt? Vadå svårt? Jag törs lova att många tycker det är svårt att ringa och prata med någon, men ser inte svårigheten. Får säkert svaret att man inte vet vad man ska säga, för att sedan sitta och skriva till varandra i flera timmar. Via sms eller chatt. Jag gillar nog mer envägskommunikation. Kan sitta i evigheter och skriva av mig tankar och sådant, men jag vet med mig att jag inte är superbra på att chat-skriva eller sånt. Börjar bli haj på mobilskriveri dock! Det tar sin tid, men Kamelerna (tjejerna jag tränar) är goda mentorer! Så jag tror att den uteblivna verbala kommunikationen är den moderna formen av terapi. Får väl forska i ämnet. Om 100 år. När sviterna av den här högskoleperioden har lagt sig.

Hur kommer det sig att man är ledare? Varför vill man lägga ner 20h i veckan på att träna andra? Sug på den karamellen. Ska nog ägna en kväll åt att svara på de frågorna. För jag vet att det är många som undrar. Inte nödvändigtvis ni som läser här, men jag har mött folk som undrar varför man väljer att göra det och hur man har tid? Hur man har tid, finns det någon mer korkad fråga? Alla har lika mycket tid, det är upp till var och en hur man spenderar den. 8h sömn, 8h jobb och 8h göra vad man vill. Nej jag är inte perfekt. Nära men inte helt. Självklart har jag suttit där många gånger och önskat att dygnet hade mer än 24h. Jag tror dock inte att jag gnällt över det. För mycket. Allt handlar om planering och prioritering. Men som sagt, det tar vi en annan gång. Det kommer ta en timme eller fyra att skriva det inlägget. Jag PRIORITERAR och PLANERAR att göra det en annan gång! För att kunna göra det helhjärtat.

Ha nu en skön kväll! Jag måste runda av, snart snubblar min dötrötta sambo in från dörren efter en heldag med jobb och planering. Är visst mitt ansvar att fånga upp henne, ska smöra en torr skogaholm och slänga på lite stureost. Sen är kvällen gjort. Jag har tagit hand om min älskling. (Ska man koka ägg?)

Glöm inte att zappa in Viasat kl. 20.55. NU börjar det... Underhållningen som jag Planerar och Prioriterar att lägga 2 av mina 8 lediga timmar på. =)

//David