Surströmmingspremiär

Sitter på jobbet nu och väntar på att mamma ska komma och hämta mig. Vi två ska bege oss ut till Hofsnäs, till mormor och morfars stuga för en helgvisit. Imorgon är kommer resten av familjen eftersom det då är dags att förtära den årliga surströmmingen. Ja, ni läste helt rätt. Vi ska äta surströmming! Eller ja, iallafall pappa, min morbror, mormor och morfar. Syrran kanske tappert smakar en bit och hennes pojkvän Peter ska invigas och har i förväg iallafall uppgett information om att han också ska smaka. Jag själv avstår. Jag gillar inte sill vilket sägs vara en förutsättning för att du ska kunna gilla surströmming. Det är iallafall det argument jag gömmer mig bakom. Nu skulle jag nog dessutom kunna hävda att det inte vore lämpligt för mig att smaka eftersom jag är gravid. Jag vill ju inte gärna bjuda de övriga på en kaskad av surströmming över hela bordet. Det hade nog räckt för att slippa något tjat.

Nä, skämt åsido. Ingen av oss som tackar nej till denna jästa fisk brukar få höra något från de andra. Vi står ut med lukten för deras skull, det borde ses som tillräckligt. För ja, det är sant som det sägs, surströmming luktar. Massor dessutom. När morfar öppnar burkarrna så kan man stå 30 meter (om inte mer) därifrån och ändå känna att det sticker till i näsan. Fast jag kan inte säga att jag har ont av det längre. Jag har vant mig efter alla år. Men jag kommer aldrig glömma Davids min när han för första gången kände lukten. Ha ha ha...det ansiktsuttrycket var verkligen guld värt! Oförglömligt! Fast i år är jag dock lite skeptisk till hur jag kommer kunna klara av att hantera lukten. Jag som blivit så luktkänslig den senaste tiden. Det är inte utan att jag känner mig lite förfärad i förväg alltså. Men men, det visar sig imorgon.

Vi andra som inte äter surströmming då, vad äter vi? Jo vanligtvis brukar vi äta revben då och det är de andras plan också i år, men inte min. Efter en revbensmåltid i somras som ledde till en omedelbar date med Herr Gustafsberg, så känner jag avsmak vid blotta tanken på att stoppa det i munnen. Så jag har istället köpt med mig kotletter och ris. Det brukar funka bra och nu för tiden så spelar jag gärna med säkra kort så länge jag kan faktiskt.

Så nu drar jag till Hofsnäs och David drar till Skövde på fysläger med sina tjejer om några timmar. Allt är sig likt med andra ord. Båda är lika upptagna med saker som händer hela tiden. Det är så vi lever vårt liv och vi gillart! (...eller ja, oftast iallafall!)

//Emma