Promenera hem från jobbet? CHECK!

I väntan på att min pasta ska bli klar tänkte jag bara kika in här och informera alla om att jag precis som utlovat gick hem idag! När sista barnet hade gått hem bytte jag om till löparbrallorna, snörade på mig joggingskorna och satte i iPod-hörlurarna i öronen. Låste och larmade och drog sedan iväg ett sms till David och ett till Tommie (min fina vän och den senaste i raden av målvaktskollegor till mig genom åren) och lät dem gissa hur lång tid det skulle ta för mig att ta mig hem från jobbet. David trodde 1 timma och 5 minuter, Tommie gissade på 55 minuter. Jag bestämde mig för att slå dem båda!! Nu när jag inte kan lira handboll längre så måste jag ju hitta andra sätt att tävla på. Så jag traskade på i ett så högt tempo som jag orkade och lyckades faktiskt uppnå mitt mål. 50 minuter senare var jag nämligen hemma och det kändes sjukt gött att lyckas slå dem båda två. Seger till mig! HURRA! Jag tog mig till och med hem snabbare idag än med den där bussjäkeln igår! Tummen upp för det!

Är det förresten inte noterbart att David, min älskade, tror sämre om mig än Tommie?! Mjo, jag tycker nog allt att det bör föras till protokollet iallafall!

Jag tror faktiskt att det får bli en promenad hem imorrn igen. Det var gott att få ta ut sig lite. Eller ja, iallafall att få röra på sig lite. Att säga att jag tog ut mig var att ta i. Min kropps önskemål är nämligen inte så konsekventa nu för tiden. Å ena sidan så skriker den efter vila och bönar efter kvällar i soffan för att slippa må illa, å andra sidan så får den smått panik och mår inte alls så bra som den brukar bara för att jag inte förmått mig att träna så mycket som jag brukar. Det måste bli en ändring på detta. Någon form av balans måste upprättas. Ja, så måste det bli. Promenaden hem imorgon ser jag som ett steg närmre det målet.

Nu är pastan klar och jag har tänkt att göra en kall pastasallad med pesto i. Som vanligt tvingas jag givetvis att göra den i två skålar, eftersom Davva är så sjukt kräsen och sparkar bakut om det skulle finnas några spår av pesto, fetaost eller röd paprika i hans sallad. Ja, du läste rätt. Det är faktiskt David som blir uppassad ikväll. Som vanligt är han iväg på handbollsträning och är inte hemma förrän efter halv tio någon gång och då står maten på bordet och väntar på honom. Så idag kommer han inte undan med något tjöt om att gravida kvinnor skulle vara så himla krävande. Förkylda män däremot... Mmhmm... DET är en historia i sig. Tro mig! Så jag får väl stryka han medhårs idag, det kan ju hända att det kommer en tid då det är bra för mig att ha några innestående på honom...

Och ni som undrar hur det gick med inskolningssamtalet så kan jag informera om att föräldrarna aldrig dök upp. Varför? Det vet jag inte. Kanske blir jag varse om det imorrn. Vi får se.

Nu = Mat!

//Emma