tisdag 31 augusti 2010

Hushållsnära tjänster?

Jag ska inte skryta med att jag på något sätt är särskilt insatt i det här med ROT-avdrag och hushållsnära tjänster. Fast jag tycker att det vore på sin plats att även låta äldre ungdomar, som mig själv, få nyttja detta, till skillnad från idag. Lägenheten håller på att förfalla, inte riktigt men nästan, så det vore på sin plats att tillåta detta. Min sambo jobbar, är gravid, kikar handboll, har konfa och andra saker medan jag pluggar, har handboll, United på tv, skengravid, sambo till gravid. Hur ska vi hinna med allt? De få timmarna som vi ses så prioriteras inte städning direkt. Myskväll brukar ursäkten heta. Eller fotboll på tv. Kanske inte är någon skillnad i och för sig?

Det är riktigt trist att städa. Än mer när orken inte finns, och inte heller tiden. Städningen är lågt prioriterad. En dag tror jag att allt är borta. Puts väck. Rent i hela lägenheten.

Nu slog det mig.

Bara 8 månader kvar till jag fyller 30. En städning och sanering av lägenheten beställd tack.

Finns det någon som har vägarna förbi här, som är en hantverkare? Snickare? Behöver hjälp med att sätta upp gipsskivor i taket i sovrummet. Säg så här. Det är inget jag ska ge mig på. Uttrycket att ha ”tummen mitt i handen”, är inte uttryck nog. Det är så mycket värre. Tyvärr. Sorligt men sant. I mina närmaste kretsar är det välkänt.

Stackars farsan och morsan.

När jag flyttade hemifrån första gången, så hade hemtelefonen lagt av. Skit också! Tänkte jag. Jaja, det fick vara så i 3-4 dagar innan jag skulle till Skövde över helgen. Med åkte givetvis telefonen. Väl framme så sträckte jag över den, han kollade på den: David för f**n, du har ju bara stängt av den!

Nu hade jag velat skriva att det var en mycket liten dold knapp som var lätt att komma åt. Det var det inte. Det gick fasen inte att missa. Man är helröten. Förlåt, ingen generalisering. Jag är helröten. I alla fall när det gäller tekniska prylar.

Det gick att missa. Felsökning är inte min grej.

När jag jobbat på fritidshemmet där jag var innan skolan så var jag enda mannen (pojken) där. Eftersom genuset talade, så blev jag utnämnd till dataansvarig på skolan. DATAansvarig på skolan. Vad kan jag om datorer? Inte ett skit. Spelade Gameboy som ung. Kul. Fast det hjälpte mig inte nu. Säg så här, tror inte att datorerna förbättrades något nämnvärt direkt. Då skulle jag ljuga om jag sa det.

Tur att jag började plugga.

Fast det är min bror och inte jag som av vår far kallas "Världens största virus". Alltid något.

Än mer tur att Emma är den tekniska i vårt förhållande.

Det var inte längesedan som TV:n, boxen, antennen, ja hela jäkla bokhyllan var nära att flyga ut från lägenheten. Så lätt var det att installera Viasat. Lurt som stryk. Ringde deras service. Sex gånger. Ingen fattade nog vad jag menade. Den sjunde gången svarade en ung tjej. Nääää inte igen, tänkte jag på förhand. Tio sekunder senare var problemet löst. Hade jag inte i min iver bara sagt tack och lagt på luren så hade jag bett om hennes adress och skickat en tårta. Felet? En inställning. En siffra. En ynka siffra. En sådant stort problem. Kris. Premier League stod ju på farstun och knackade på. Klart det var kris. Jag är henne evigt tacksam! Även till Emma. Hon hade (Absolut inte "har") en ängels tålamod. Det prövades. När tekniska saker inte ”bara fungerar av sig självt” så blir jag heligt förbannad. Finns inget, och då menar jag INGET, som kan reta gallfeber på mig som tekniska prylar!

Vad har gallfeber med det hela att göra?

Löjligt uttryck.

Nästa vecka stundar Ultraljud. Pulsen stiger. Markant. Det är så förbenat nervöst! Egentligen så vet jag inte varför. Det är bara så, och så ska det tydligen vara säger ”dom”. Jag hoppas att allt står väl till med den lille. Hoppas inte den har fått allt för många men av mina Viasat-utbrott. Är det så, så är det så. Där har nog nervositeten sin rot. Att det ska vara något galet. Samtidigt så spelar det ingen roll. Jag tror inte det finns något som skulle få mig att välja bort ett barn. Aldrig. Skulle barnet ha ett medfött ”fel” så får jag/vi anpassa oss efter det.

End of story.


Alla har vi våra brister.

Jag råkar ha några fler än alla andra bara.

Det är så förbannat nervöst! ”Dra räva i grus” som vi säger på slättá, det är svårt att fokusera på något annat. Just nu.

Fast det gick rätt bra idag ändå. Alltid trevlig att träffa kurskamrater och utbyta några ord. Kände väl sådär för ny studiegrupp eftersom vi bara kommer att ses korta perioder. Denna veckan och sedan i Januari. Meningslöst? Kanske. Fast det var ett väldigt glatt och trevlig gäng! Det positiva med att ses så lite är väl att man aldrig kommer längre än den där ”smekmånaden” som det heter inom idrottspsykologin. Undra om det är samma veva i skolvärlden?

Skit samma. Bra kändes det. Skönt.

Lyssnade på radio här om dagen. P3 tror jag. Man fick ringa in om man ville att programledaren skulle ringa upp någon och fråga chans. Högkvalitativ underhållning. En tjej ringde in och bad programledaren ringa upp en annan tjej.

Programledaren: Ja, Tjej A har ring och bett mig fråga chans på dig åt henne. Om du tackar Ja, så bjuder vi på en middag. Säger du Nej så får du 500 spänn.

Nej.

Det tog tre sekunder för henne att svara. Snacka om pinsam tystnad. I radio. Jag grät av skadeglädje. Är man så korkad att min ringer och be någon fråga chans (gör man ens det längre? Frågar chans.) så får man skylla sig själv. Hon blev glad för sin 500-lapp och den andra tjejen svarade kort: ”Då vet jag i alla fall. Det här blev pinsamt. *klick*”

Högklassigt!

Ger det inte fler jobb om man skulle utveckla det här med hushållsnära tjänster. Om röstjägarna inför valet ger sig hän så finns en röst att hämta i Borås. Just say it.

Har "tjänat" det här landet och förgyllt det med min närvaro i snart 30 år. Dags för staten att betala tillbaka?

Skattepengar fick jag då inga. Hushållsnära tjänster då?

Angående skattepengarna. Ringde skatteverket tidigare i somras och frågade var mitt "orangea kuvert" tagit vägen. Vi skickar inte ut om man inte får tillbaka/ska betala in en större summa. Jaha, svarade jag. Så det är ingen idé jag börjar kolla på bil direkt?

Det blev tyst i luren.

(Sedan utbrast ett skratt.) Du får tillbaka pengar. Jag får inte säga per telefon hur mycket. Men en bil? (Skratten fortsatte) Nej.

Hade räckt med ett Nej.

Var bara en notis.

Skönt att det är över. Nu blickar vi fråmåt. Eller jag i alla fall. Hur väljer du att göra?

2 kommentarer:

  1. ”Dra röva i mös" vad är det för jäkla uttryck? dra räva i grus säger vi här i Skövde. Minns du Skövde? dags att flytta hit igen och lära dig de korrekta uttrycken....

    SvaraRadera
  2. Känns nästan så. Misstaget är korrigerat! Ska aldrig hända igen. Vilket övertramp... Fy f**n.

    SvaraRadera